Author: ?
Year: ?
Origin: Japan
Violence: 0/5
Sexual content: 0/5
Text languages: Swedish
Audio languages:
More info:
Synopsis:
En saga om två dumma grodor som båda vill ut och resa, båda vill till staden som den andra kommer ifrån.
Year: ?
Origin: Japan
Violence: 0/5
Sexual content: 0/5
Text languages: Swedish
Audio languages:
More info:
Synopsis:
En saga om två dumma grodor som båda vill ut och resa, båda vill till staden som den andra kommer ifrån.
I Japan levde en gång ett par grodor. Den ena bodde i ett dike i kuststaden Osaka och den andra i en klar bäck vid huvudstaden Kyoto. Bägge två ville ut och resa, och lustigt nog ville den grodan som bodde i Kyoto se Osaka, och den andra som bodde i Osaka längtade efter kejsarstaden Kyoto, där Mikadon levde.
Och utan att de kände varandra eller någonsin hört talas om varandra, begav de sig iväg på samma gång. Mycket långsamt gick det. Halva vägen gick över ett stort berg, och att klättra i berg är besvärligt för en groda. Därför dröjde det länge innan båda hade kravlat sig uppför alla backarna, och just uppe på själva toppen möttes de, glodde häpna på varann och började prata.
Och när de hade talat om för varann vart de styrde kosan, så skrattade de och satte sig i det höga gräset för att vila ut en stund, innan de skildes igen.
"Om vi vore stora djur", sa de ena, "så kunde vi se bägge städerna här uppifrån bergstoppen. Då visste vi om det verkligen är värt så mycket besvär att gå vidare."
"Det tror jag nog går bra ändå", sa den andra. "För att få riktigt bra utsikt behöver vi resa oss upp på bakbenen och stödja oss mot varann. Då kan var och en titta på den staden där han ännu inte har varit."
Det tyckte den andra gridan var ett utmärkt förslag, och genast ställde sig grodorna på sina långa bakben och slog frmabenen om varann för att de inte skulle ramla omkull. På så sätt kom de ganska högt upp. Grodan som var från Kyoto vände sin nos mot Osaka, och den som kom från Osaka vände sin nos mot Kyoto. Så stod de stilla ett slag och betraktade utsikten.
Men de dumma grodorna hade inte alls tänkt på att när de höll huvudet rätt upp i luften som de gjorde, satt deras glosögon på ryggen och tittade baklänges, så att de såg sin egen hemtrakt och staden som de kommit ifrån.
"Nej, men vad ser jag?" ropade grodan från Osaka. "Kyoto är ju precis likadant som Osaka. DÅ lönar det sig inte att gå hela vägen dit."
Och grodan från Kyoto ropade likadant, och när de hade stått där och förvånat sig några minuter, släppte de varann - och pladask! ramlade båda ner i gräset. Så bugade de sig för varann, sa adjö, vände om och hoppade hemåt igen.
Ända till sin levnads slut trodde de att städerna Kyoto och Osaka, som det ändå är så stor skillnad på, var så lika som två bär.
Och utan att de kände varandra eller någonsin hört talas om varandra, begav de sig iväg på samma gång. Mycket långsamt gick det. Halva vägen gick över ett stort berg, och att klättra i berg är besvärligt för en groda. Därför dröjde det länge innan båda hade kravlat sig uppför alla backarna, och just uppe på själva toppen möttes de, glodde häpna på varann och började prata.
Och när de hade talat om för varann vart de styrde kosan, så skrattade de och satte sig i det höga gräset för att vila ut en stund, innan de skildes igen.
"Om vi vore stora djur", sa de ena, "så kunde vi se bägge städerna här uppifrån bergstoppen. Då visste vi om det verkligen är värt så mycket besvär att gå vidare."
"Det tror jag nog går bra ändå", sa den andra. "För att få riktigt bra utsikt behöver vi resa oss upp på bakbenen och stödja oss mot varann. Då kan var och en titta på den staden där han ännu inte har varit."
Det tyckte den andra gridan var ett utmärkt förslag, och genast ställde sig grodorna på sina långa bakben och slog frmabenen om varann för att de inte skulle ramla omkull. På så sätt kom de ganska högt upp. Grodan som var från Kyoto vände sin nos mot Osaka, och den som kom från Osaka vände sin nos mot Kyoto. Så stod de stilla ett slag och betraktade utsikten.
Men de dumma grodorna hade inte alls tänkt på att när de höll huvudet rätt upp i luften som de gjorde, satt deras glosögon på ryggen och tittade baklänges, så att de såg sin egen hemtrakt och staden som de kommit ifrån.
"Nej, men vad ser jag?" ropade grodan från Osaka. "Kyoto är ju precis likadant som Osaka. DÅ lönar det sig inte att gå hela vägen dit."
Och grodan från Kyoto ropade likadant, och när de hade stått där och förvånat sig några minuter, släppte de varann - och pladask! ramlade båda ner i gräset. Så bugade de sig för varann, sa adjö, vände om och hoppade hemåt igen.
Ända till sin levnads slut trodde de att städerna Kyoto och Osaka, som det ändå är så stor skillnad på, var så lika som två bär.